dromlanda

Kärleken är evig...
men inte mellan samma två personer.

Alltså. Förlåt mig, men jag tror bara inte på det där...
Det spelar ingen roll hur kära man än gång var i tiden,
det finns ingen kärlek som är så starkt att den håller för evigt.

När det gått några år är det inte kärlek, det kallas trygghet.
Gnistan är borta och man är bara "världens bästa rumskamrater".
Sen får man barn och kärleken går över till dom i stället.
Barnen får dem att hålla ihop till en början, för dem samman...
men sen när barnen blivit äldre och kan ta hand om sig själva någorlunda
- så slutar allt i skiljsmässa.

Förlåt mig, men det är det jag tror på tills jag blir bevisad motsatsen...
...och det hoppas jag, av hela mitt hjärta!