dromlanda

Jag har nyss börjat Förpackningsdesign på Broby Grafiska.
Våran klass var på din föreläsning i Sunne bibliotek för ett tag sen, med Amanda Ooms
(från "Himlen är oskyldigt blå). Hon inspirerade mig något otroligt. Jag såg mig själv i henne.
En stark kvinna som har fortsatt kämpa, trots motgångar och tragedi. Jag har varit med om saker i livet, saker som borde ha krossat mig. Idag är jag stark, men minnena plågar mig fortfarande. Varje dag.

Hennes föreläsning inspirerade mig verkligen att göra något av alla mina idéer. Jag både tecknar, skriver och sjunger. Min mamma, Cecilia Stigevik är konstnär och därför har jag på så sätt automatiskt fått en fot in i branschen och har haft en hel del konstutställningar. Jag sjunger på kulturskolan och skriver mina egna låtar. Nu går jag Förpackningsdesign på Broby Grafiska, det är otroligt kul, givande och det ger stora möjligheter till jobb.
- det är "safe".

Men nu har jag kommit på något förskräckligt... det finns en sak som jag älskar mer
än allt annat, men som jag hela livet skjutit åt sidan... för att tja.. helvette... det är ju helt
omöjligt att lyckas! Det är i alla fall vad jag har tänkt tills jag såg Amandas föreläsning.
Nu har jag insett att det här är faktiskt det ENDA liv jag har. Och jag vill inte spela det "safe".
Min dröm, över alla andra, är att få skådespela. När jag var yngre tog jag teaterlektioner under många år, men drömmen tinade bort i sanden. Så var jag på bio för några dagar sen och jag såg "Himlen är oskyldigt blå", där jag till min stora förvåning fick se Amanda på skärmen!

Amanda Ooms, javisst! Men kvinnan jag hade sett på föreläsningen var stark,
med ett mörker i ögonvrån, men stark. Kvinnan i filmen var motsatsen: Kuvad, rädd och nervös.
Och inte särskilt stark. Helt otroligt hur hon återspeglade rollen och känslorna hon måste ha haft.
Såg lite av min egen mamma där. Tror det var därför jag tog till mig så mycket av filmen och tankarna inte kunnat sluta rulla sen dess...

Jag har många stora, helt omöjliga drömmar.
Men den största och mest omöjliga är att bli skådespelare.

Jag är redo att misslyckas, misslyckas och misslyckas igen för att kanske aldrig lyckas alls.
- Någonsin. Men jag är redo att ge allt, för jag vet att jag är menad för det här.
Jag måste försöka! Amanda Ooms har lyckats! Hon har kämpat dig igenom smärta och sved och faktiskt lyckats! Jag har fan bara ett liv, nu jävlar gäller det!
Tänker inte leva "safe", jag livnär mig på scenen.

- lika naturligt som att andas.